Mikroplaster från vägmarkeringar i paritet med andra källor

En ny rapport från Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) belyser en mindre uppmärksammad källa till mikroplastutsläpp: slitage av vägmarkeringar. Studien visar att dessa utsläpp kan vara jämförbara med de från redan kända källor som däckslitage och båtbottenfärger.

Mikroplaster, som definieras som plastfragment upp till fem millimeter, har sin ursprung både i medveten tillverkning och som biprodukter från slitage. De hälsomässiga effekterna av dessa partiklar är fortfarande till stor del okända, vilket gör forskning på området kritisk. Trots att däckslitage står för den största andelen mikroplaster, påpekar den nya VTI-studien att vägmarkeringar är en icke försumbar källa.

Rapporten, som baseras på en kombination av enkätsvar från kommuner, försäljningsstatistik och tidigare studier, uppskattar att mellan 40 och 570 ton mikroplast släpps ut årligen från vägmarkeringar i Sverige. Detta jämförs med utsläpp från andra källor som båtbottenfärger (200-700 ton), byggnadsmålning (100-300 ton) och konstgräsplaner (500 ton).

Ett intressant fynd är att kunskapen om vägmarkeringars inverkan på miljön är begränsad bland Sveriges kommuner. Många av de svarande kommunerna har ingen specifik budget för vägmarkeringar och saknar detaljerad information om inköpt material och dess kvalitet. Denna brist på data bidrar till osäkerheten i studiens uppskattningar, men understryker även den potentiellt stora miljöpåverkan.

Slitage på vägmarkeringar är i hög grad relaterat till vinterunderhåll, användningen av dubbdäck och intensiva trafikflöden. Specifika markeringar, såsom mittlinjer och övergångsställen, utsätts för särskilt högt slitage och kräver ofta årligt underhåll.

Forskarna föreslår att mängden frigjorda mikroplaster kan minskas genom att förbättra underhållsrutiner, använda material av högre kvalitet och anpassa plogning och sopning. De efterlyser även en diskussion om nödvändigheten av vissa vägmarkeringar och möjligheten att ompositionera eller minska användningen av dekorativa markeringar för att minska slitage, samtidigt som trafiksäkerheten bibehålls.

Framtida forskningsprojekt kommer att undersöka vilka åtgärder som är mest effektiva för att minska mikroplastutsläpp från vägmarkeringar och utforma riktlinjer som kan stödja kommunernas miljöarbete, inklusive eventuella nya krav i upphandlingar.